Støyplaget mann

Vad är buller?

Vad är ljud?

Ljud är mycket små tryckvariationer i luften som mäts i enheten pascal (Pa) eller newton per kvadratmeter (N/m2). Tryckvariationerna kan exempelvis skapas av en vibrerande yta, som ett högtalarmembran, en pulserande luftström, ett avgasrör eller en snabb förbränning som i en explosion. I luften breder ljudet ut sig som tryckvågor med en hastighet av cirka 340 m/s. Ju tätare medium, desto snabbare breder ljudet ut sig. Ljudet går t.ex. mycket fortare i en järnvägsräls eller i vatten jämfört med hur fort ljudet breder ut sig i luften. Det är först när ljudvågorna når örat och därefter hjärnan som tryckvågorna tolkas som ljud.

 

Vad är buller?

Fysiskt sett är det ingen skillnad mellan ljud och buller. Ur psykologisk synvinkel är ljud en sinnesupplevelse (perception). Buller är enkelt uttryckt oönskat ljud, det vill säga ljud som människor känner sig störda av och helst vill slippa. Men även önskade ljud, som musik, kan bli oönskade om ljudnivån är för hög 

 

 

Perception av ljud

Hur starkt ett ljud uppfattas beror dels på ljudtrycket, dels på ljudets frekvens sammansättning. Det mänskliga örat har ett brett känslighetsområde och hörselsinnet kan uppfatta ljudtryck från 20 µPa till 20 Pa. På grund av den stora spännvidden är det opraktiskt att mäta ljudtryck i enheten Pa. I stället används en logaritmisk skala i enheten decibel (dB). 20 µPa motsvarar då 0 dB och 20 Pa motsvarar 120 dB.

De flesta ljud i omgivningen är sammansatta av olika frekvenser med olika ljudnivåer. Ett ljuds frekvens mäts i enheten Hertz (Hz). Hörbara ljud ligger normalt inom frekvensområdet 20–20 000 Hz men med ökande ålder krymper omfånget för de ljud som människan kan uppfatta. Med hörtröskel menas det svagaste ljud som en normalhörande person kan uppfatta, och smärtgräns är det starkaste ljud som en människa kan stå ut med. Hörtröskeln varierar med frekvensen och örat är mest känsligt inom frekvensområdet 2 000–4 000 Hz. Vid lägre respektive högre frekvenser är örat mindre känsligt. Normal hörtröskelnivå anger de lägsta nivåer som en genomsnittlig ung person kan höra vid olika frekvenser.

Med högfrekvent ljud avses ljud i frekvensområdet cirka 2 000–20 000 Hz. Ljud med högre frekvenser än 20 000 Hz kallas ultraljud, och ljud med frekvenser under 20 Hz kallas infraljud. Med lågfrekvent ljud menas ljud där det dominerande frekvensspektrumet är 20–200 Hz. Ljud som domineras av energistarka frekvenser under 20 Hz, s.k. ultraljud, upplevs som vibrationer och skakningar men kan under vissa förhållanden också upplevas som ljud.

Intervallet mellan hörtröskeln och den nivå som upplevs som oacceptabel är mycket mindre för lågfrekventa än för högfrekventa ljud. En förändring av ljudnivån med cirka 6 dB vid 63 Hz motsvarar en förändring med cirka 10 dB vid l 000 Hz. En höjning av ljudnivån med 5 dBA upplevs alltså som starkare och sannolikt mer störande när det är ett lågfrekvent ljud, jämfört med samma höjning för ett högfrekvent ljud.

 

 

 Ljud vid låg frekvens, vibrationer.

Lågfrekvent ljud ligger mellan 20 och cirka 200 Hz. Våglängden på lågfrekvent ljud varierar mellan 1,7 m (200 Hz) och 17 m (20 Hz). Den långa våglängden gör att det är svårare att dämpa låga frekvenser än högre. Lågfrekventa ljud kan därför lättare spridas genom väggar, tak och golv. Den sämre dämpningen av lågfrekventa ljud gör också att ljudet kan uppfattas på mycket stora avstånd från källan, t.ex. från ett angränsande rum. Av ett ljud som färdats över en lång sträcka återstår därför bara ljudet i de lägsta frekvenserna. Åskan kan t.ex. höras som ett pistolskott på nära håll och som ett muller på avstånd. Fläktar- och ventilationsanläggningar, musik, kompressorer, tvättstugor och luftvärmepumpar är alla vanliga orsaker till klagomål på lågfrekventa ljud.9 Andra källor till lågfrekvent ljud är exempelvis tung trafik, sjötransporter, flygplan och dieselmotorer. ”En känsla av lättnad” är en vanlig kommentar när ett lågfrekvent ljud upphör. Om ett lågfrekvent ljud har börjat upplevas som störande är tillvänjningen i stort sett obefintlig

Effekter av lågfrekvent ljud

Lågfrekventa ljud påverkar människor mer än ljud som inte domineras av låga frekvenser. Exempel på symtom vid exponering är trötthet, irritation, huvudvärk, koncentrationssvårigheter och störd sömn. Symtomen och besvären kan komma redan vid relativt låga ljudnivåer, strax över den normala hörtröskeln.

 

Infraljud

Med infraljud menas ljud i frekvensområdet under 20 Hz. Våglängden varierar mellan 17 m (20 Hz) och 340 m (1 Hz). På grund av den långa våglängden är det i regel svårt att dämpa utbredningen av infraljud. Ljudet sprids genom turbulent strömning, svängningar i gas, vätska eller fasta kroppar.12 Infraljud uppfattas normalt inte av människans hörsel, men kan upplevas som skakningar eller vibrationer. Exempel på källor som alstrar infraljud är ventilationssystem, kompressorer, värmepumpar, elektroder, jetmotorer, fordon, dieselmotorer, maskiner med svängande delar och svängande vattenmassor i kraftstationer. Infraljud kan också alstras naturligt av bland annat åskväder, vindar, vulkanutbrott, jordbävningar och vattenfall.

Effekter av infraljud

Exponering för infraljud kan orsaka sömnighet, och vid relativt höga ljudtrycksnivåer (125–130 dB) påverkas innerörats balansorgan och andra tryckkänsliga receptorer i kroppen. Infraljud som ligger under perceptionströskeln, det vill säga den lägsta uppfattbara nivån, anses dock inte ge upphov till några besvär.

 

Ljudets karaktär

Förutom ljudnivån har ljudets karaktär stor betydelse för hur ett ljud upplevs och vilka effekter det kan ge. Ljud har oftast mycket komplexa förlopp över tiden och det kan därför vara svårt att beskriva ljudet med ett enkelt mått eller ett mätetal. Ljudets variation i tid kan exempelvis beskrivas som kontinuerligt, intermittent eller som ett impulsljud. Karaktären kan redovisas med exempelvis frekvensfördelning, förekomst av rena toner, modulationer (rytmiska förändringar i ljudet) och impulsljud, ljudets fördelning över tid (dag, kväll, natt, dygn, vecka och år), antalet ljudhändelser och varaktigheten hos enskilda ljudhändelser.

 

Kontinuerligt ljud

Kontinuerliga ljud har bara små variationer i ljudnivån under en viss tidsperiod. Exempel på ett kontinuerligt ljud är ljudet från en fläkt eller ljud från en avlägsen och kraftigt trafikerad gata. Kontinuerliga ljud mäts och uttrycks oftast i ekvivalent ljudnivå.

 

 Intermittent ljud

Intermittenta ljud varierar hela tiden i nivå, med ett regelbundet eller oregelbundet tidsintervall. Exempel på intermittenta ljud är ljud från enstaka fordon på en gata eller en maskin som startar och stoppar eller stannar.

Maximalt ljud

Maximal ljudnivå är den högsta tillfälliga nivån under en viss tidsperiod, t.ex. musik med korta höga ljudtoppar. Maximal ljudnivå anges ofta också i antalet händelser, exempelvis antalet ljudtoppar som överstiger en viss nivå eller antalet händelser under en viss tidsperiod, t.ex. en natt.  

Impulsljud

Impulsljud är ”plötsliga” ljud, det vill säga ljud som har en kort stigtid i ljudnivå och en kort varaktighet. Exempel på impulsljud är skottljud, hammarslag, virveltrumslag eller ljud från pålning.

 

 

 

Tänk på att om du har problem med buller kan dina egna mätningar användas som en indikation och med rätt instrument och mätnings och registreringsmetoder måste användas som dokumentation.